Matilda in Devon and NYC

Det ar tisdag och jag ar pa daligt humor.. Det ar sa har, varje gang jag ar OFF pa formidagen och ska ga ner och ata frukost i lugn och ro sa kommer min vardmamma och ska prata om jobb och scheman och en massa saker.  JAG BRYR MIG INTE! nar man ar ledig, och det har galler aven nar man bor pa sin arbetsplats, sa vill man inte prata jobb det forsta man gor pa morgonen.. Sen sager Connor att han inte ar pa ett bra humor idag ( for att varna) men OCH? jag kommer anda inte ta hand om dig idag sa den infon gar in genom ena orat och ut genom andra. I alla fall, de hade en akut situiation igar!!!!!    

"mjolken var slut sa Marian var tvungen att precis innan midagen aka och kopa!"  jag citerar: det ar faktiskt inte okej att du gar har hemma och vet att vi har daligt med mjolk och sen inte berattar det. " What? okej sa jag gick har hemma och tankte att haha nu ska vi se hur hon ska klara sig ur denna situiationen? nja inte precis, varfor skulle jag ens tanka pa hur mycket mjolk vi har i kylen.. Men i alla fall, sen hade det tydligen inte framgat klart och tydligt att jag inte skulle ata midag med dem igar, sa nu gjorde hon ju aldeles for mycket mat igar, oj oj oj, hur ska hon klara sig ur den da?!

Och seriost hon andrade faktiskt mitt schema igar morse sa att jag inte fick nagon ledig stund pa hela dagen sa nar man val ar OFF efter 10 timmar sa kanske det inte ar sa konstigt att man vill vara for sig sjalv och inte sitta vid en stelt midagsbord och sen diska i 30 min.

Jag vet detta ar inte precis det rosiga sidan av au pair livet, men jag kan faktiskt inte ljuga for er och saga att allt ar perfekt hela tiden. Det ar jatte svart att leva och jobba i samma familj, men for det mesta gar det bra och jag trivs verkligen. Men i manga anseenden sa ar det som att ga tillbaks till man var 15 ar och var fast hemma typ, om ens det for min familj ar verkligen inte som denna och OM jag ar glad for det  ;D

*8 manader kvar :P


Take care!