Matilda in Devon and NYC

Idag är det exakt ett halvår sen jag tog planet till USA. Jag vet att alla säger detta,  men det har gått fort! specielt när jag tänker på att kanske komma hem igen, efter någon dag hemma kommer det kännas som om jag inte har varit bort alls.. Men egentligen så har det hänt så otroligt mycket under dena tiden. Jag kan tänka mig att hade jag stanna hemma så hade nog inget alls hänt men inte här inte, det har knappt vart en lugn stund sen jag satte foten på amerikansk mark igen. Jag har vart i Washington DC, Philly, Hersey, Fort Lauderdale, New Hampshire, New Heaven och New York City så många gånger att det känns som att komma hem när vi rullar förbi skylinen. Jag har träffa nya människor och och jag har sett dem lämna igen. Jag har pratat så mycket engelska att jag nu blandar språken omedvetet hejvilt, utan att komma på mig själv. Jag har vart med om en begravning och upplevt en familj i djup sorg. Och jag har sett dem upp över öronen lyckliga på julaftons morgon. Jag vet allt om min värdfamilj, familjehemligheter som jag aldrig kommer och aldrig borde avslöja. Ibland känns det som om jag studerar dem ifrån insidan, jag är med i familjen men ändå så utanför.
Framförallt har jag träffat människor som har satt märken i mitt minne för alltid och jag har uppleverser som jag aldrig kommer glömma, de sjukaste grejerna har hänt här.

Jag kan nog inte ens komma på allt som har hänt förens jag är hemma igen för just nu känns detta som mitt hem och allt är vardag, jag studerar inte längre USA. Jag bor här.

Idag berättade mina värdföräldrar för barnen att jag ska lämna dem om 2 veckor, jag har ännu inte vågat mig ur rummet för att se en reaktion ifrån flockorna. Men Connor kom förbi mitt rum och sa att han tyckte det var ledsamt och han sa att han tyckte synd om mig. Tror inte riktigt han förstår, han är lite för liten för det. Men Emelie och Alex kommer det bli svårare med, specielt Emelie, jag kommer sakna henne något fruktansvärt.

Imorgon kommer de börja leta efter en värdfamilj, och jag är jätte nervös för hur det hela kommer urarta sig. Jag har inte en anning, det hela beror på vilka familjer som finns just nu i rematch. Antingen har jag tur eller otur.
En sak är säker, detta kommer bli 2 av de snurrigaste veckorna i mitt liv.


Christin! jag kommer jätte gärna ner till DC, kolla efter familjer!



Jamie och jag  var på bio idag och såg ¨gost of girlfriends past¨  kul film!
Och jag bare älskar deras oversized small drinks.

Imorgon är det Jamies tur att berätta att hon inte vill stanna längre hos sin familj (hon drog ut lite på det, även om hon bestämde sig före mig). Och tänk efter 2 veckor från nu kommer jag kanske inte se henne på ett långt tag. Jobbigt, hon har vart den enda trygga familjen jag har haft här bort.

Take care.