Matilda in Devon and NYC

Saknar er med! helt sjukt att jag inte längre kan ta en buss två timmar, och sen vara där. Ska försöka uppdatera bloggen efter bästa förmåga, för mitt liv här är ju så sjuuuukt spännande ;-)

Klockan är tio i 11 och Matilda ligger fortfarande i sängen med en smoothie som lilla syster kom in med :D har man nu semester så måste man ju få sova ut, eller? och amerikansk tid så är jag en riktig morgonlärka faktiskt.
Igår träffade jag Jos för middag på stan, mycket trevligt! och sen gick jag vidare till en gamal bekant.

Haha herrgud johanna kolla på hem till gården.. busted!

Idag ska det hängas med syrran och kanske baka lite bröd eller tvätta eller något, Något vettig måste jag nog göra.

Määään nu är det dags för frukost!

Ha en bra dag!

Efter övertalning från min mor så skriver jag nu mitt första inlägg sen jag kom hem till Sverige.

De här första dagarna har varit väldigt hektiska, men så fruktansvärt skojiga. Jag kan verkligen rekomendera att åka iväg ett tag för att få längta lite till folket, man uppskattar dem mer då!

Just nu sitter jag brevid Johanna i soffan på öland. Vi åkte upp hit igår för att få lite family quality time tillsammans. Sommnade dock i tv soffan vid halvtio igår och sov tills 12 i morse så  jetlaget slog i nog in nu efter 2 dygn. Nu ska vi äta laxburgare och sen födelsedagstårta för johanna och sen åker vi ner till Kalmar igen.

På dessa 3 dagar har jag köpt bil (röd 850 gl), skaffat jobb på ICA böda samt hämtat schemat, drat ihop vännerna och syskonen för fest, och givetvis spelat hit me with you best shot. Så första helgen hemma har suttit som en smäck!

Nu måste vi tydligen hjälpa till.. på återseende!

LOve

Avskedsmiddag med familjen och avsked utav Hayley ikväll. chek.

Nedå, det är klart att det känns, mest med hayley dock. Men känslan av overkligt är större en den sorg jag skulle kunna känna. Och så känner jag en sån glädje för att komma hem att det finns inte mycket som kan få mig på dåligt humör. Inte ens tanken på 11 timmars jobb imorgon.

Eller det skulle vara en sak då! Herre min.. vad svårt det är att packa utan att få övervikt. Jag bara slänger ut linne på linne som jag inte anser vara värt att ta med och betala extra för. Det svider, men samtidigt är det inga wow kläder så jag ska nog återhämta mig ;-)  Nu har jag två sprängfyllda resväskor med ca 50 pound i vardera, och ett handbagage som nästan är fyllt men där det ska få plats med minst 6 klädplagg till. Datorn får jag mygla ner i min handväska på något sätt.

usch dollarn står bara i 7.5 just nu.. ska man kanske vänta med att växla in sina pengar?

goodnight

Tillbaks ifrån huvudstaden efter ännu en mycket uppskattad helg. Och att Obama hade vänligheten att åka förbi oss med hela sin eskort strax innan jag klev på min buss gjorde ju inte helgen sämre. Så nu har man "sett" USAs president då! eller ja hans skugga innanför de tonade rutorna, men men. Och vilka underbara tjejer det finns där nere alltså, har skrattat så att magen känns vältränad och fin nu. Det tackar vi för!

Kom precis hem ifrån Jamie, det är en ny au pair där nu. Hel konstig tjej, har bara vart där i 2 dagar och familjen ska redan göra sig av med henne.  Men ganska kul hade vi åt det hela i alla fall.

Ja juste 3 dagar kvar nu. och vad gör min kääära värdmamma, jajjemen hon sätter upp mig på mer än 10 timmar båda dessa dagarna, plus jobba hela onsdagsmorgonen. Men SUCK, som om det inte är stressigt nog med allt. Men efter onsdag så slipper jag allt som har med au pair och jobba i hemmet att göra, Änteligen! Inte en dag för tidigt.

Jag har redan börjat styra upp med mitt liv hemma känns det som, måste ju vara väl förbered när jag kommer hem ( ...låt inte planet störta...) så bil och jobb är på gång, ska fixa klart med det första helgen hoppas jag. Samt resa upp till stockholm nästa helg om jag får som jag vill. Kan ju inte komma hem och sitta på sofflocket. Men jag kan erkänna att de första dagarna ska vigas åt Hit me with your best shot på guitar hero.

Gustav! hoppas du fortfarande läser, kommer du ner på fredag eller? vore kalasbra om du kunde hjälpa mig med bilen. Skicka ett mail eller något :D


Dags att småäta framför finalen av Desperate Housewifes och ladda för en fruktansvärt intensiv vecka. Bring it on!

Grattis till min lillasyster Johanna Melander som fyller hela 17 år idag, wow ;D !

Hoppas du har en underbar helg i Tranås!

Ahh, usch usch usch, jag pallar inte dessa sista dagarna. Bara avsked på avsked och en massa som ska hinnas med.
Imorgon är det i alla fall dags för DC, min sista roliga helg i USA. Jag vill inte lämna USA, men jag vill samtidigt inte stanna heller. Jag vill hem till Sverige, men guu så jobbigt det kommer bli.
Men planet har ju inte landat än..

Måste ner och stryka en klänning till Emilys Mayfair imorgon. Sista natten jag nattade dem idag.

Godnatt.

Avskedsmiddagen på Cheesecake Factory blev super myssig och jag är tacksam för att alla tog ledigt och kom och sa hejdå :D De vänner som jag har funnit här är verkligen något speciellt, även om dom inte är så många!





Fransisca, Samantha, Jamie, Jenny, Howie, Hayley, Andrew, Steffan och Linda!



Min sista feta cheesecake här i USA (för i år), Tack gode gud för det!

Första väskan är packad och klar, fick ner mycket så hoppas hoppas jag slipper skicka hem grejer på posten!

6 dagar kvar.....

Tack för alla vänliga välkomsthälsningar, ni gör det lättare för mig att komma hem igen! :D

Nu är det bara en vecka kvar.. helt otroligt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Min hjärna går på högvarv med alla tankar. Och det är så mycket som ska hinnas med och göras innan jag åker.

Ikväll ska vi ha en liten avskedsmiddag med de närmaste på CheeseCake Factory.

Och det står nu klart att min sista helg i USA ska ju givetvis tillbringas nere i Washington DC med Christin Börjesson och Mailn Bengtsson. När erbjudandet kom upp så kunde jag inte annat än tacka och ta imot, finns inte ett goare sätt att ta farväl.

Imorgon börjar ungarnas nya barnvakt att jobba, spännande och ganska skönt för mig för jag slipper ju jobba och får en fet sovmorgon. Tycker lite synd om henne dock för Connor har varit en riktig skitunge på sista tiden..

TEX: idag sprang han in på mitt rum, vred om låset och sprang ut igen. Sedan smällde han igen dörren, så att det var låst från insidan.. Åhh! Min nivå på självbehärskining är väldigt hög efter 7 månader här och det är tur för han det.
Fram med skruvmejslen och ta bort hela handaget och låstet, så att jag kunde komma in och hämta mina bilnycklar.
Han har vädigt svårt att hantera förändringar, så lite synd om han är det dock.

Dags att träna och luncha för snart är det jobb igen!



Gjorde lite pressenter till barnen :D

Jag hade tänkt hålla detta som en hemlighet och sen överaska alla, men i och med att det hade betytt så mycket bilkörning så skippar vi det!

Torsdagen den 21 maj landar jag i Danmark igen!!  Efter ett samtal med Culturalcare så medelade jag att de kan sluta leta, för jag ska hem till sverige igen. De bokade resan på stört, så nästa onsdag lämnar jag landet för den här gången.

See you all soon! :D

"I once spent a year in Philadephia, I think it was on a sunday"


New York City, jag kan bara tacka och buga för ännu en oförglömlig helg.

Nu är det mycket som händer. Nästa blogg inlägg kommer vara intressant vill jag lova!

Idag är det exakt ett halvår sen jag tog planet till USA. Jag vet att alla säger detta,  men det har gått fort! specielt när jag tänker på att kanske komma hem igen, efter någon dag hemma kommer det kännas som om jag inte har varit bort alls.. Men egentligen så har det hänt så otroligt mycket under dena tiden. Jag kan tänka mig att hade jag stanna hemma så hade nog inget alls hänt men inte här inte, det har knappt vart en lugn stund sen jag satte foten på amerikansk mark igen. Jag har vart i Washington DC, Philly, Hersey, Fort Lauderdale, New Hampshire, New Heaven och New York City så många gånger att det känns som att komma hem när vi rullar förbi skylinen. Jag har träffa nya människor och och jag har sett dem lämna igen. Jag har pratat så mycket engelska att jag nu blandar språken omedvetet hejvilt, utan att komma på mig själv. Jag har vart med om en begravning och upplevt en familj i djup sorg. Och jag har sett dem upp över öronen lyckliga på julaftons morgon. Jag vet allt om min värdfamilj, familjehemligheter som jag aldrig kommer och aldrig borde avslöja. Ibland känns det som om jag studerar dem ifrån insidan, jag är med i familjen men ändå så utanför.
Framförallt har jag träffat människor som har satt märken i mitt minne för alltid och jag har uppleverser som jag aldrig kommer glömma, de sjukaste grejerna har hänt här.

Jag kan nog inte ens komma på allt som har hänt förens jag är hemma igen för just nu känns detta som mitt hem och allt är vardag, jag studerar inte längre USA. Jag bor här.

Idag berättade mina värdföräldrar för barnen att jag ska lämna dem om 2 veckor, jag har ännu inte vågat mig ur rummet för att se en reaktion ifrån flockorna. Men Connor kom förbi mitt rum och sa att han tyckte det var ledsamt och han sa att han tyckte synd om mig. Tror inte riktigt han förstår, han är lite för liten för det. Men Emelie och Alex kommer det bli svårare med, specielt Emelie, jag kommer sakna henne något fruktansvärt.

Imorgon kommer de börja leta efter en värdfamilj, och jag är jätte nervös för hur det hela kommer urarta sig. Jag har inte en anning, det hela beror på vilka familjer som finns just nu i rematch. Antingen har jag tur eller otur.
En sak är säker, detta kommer bli 2 av de snurrigaste veckorna i mitt liv.


Christin! jag kommer jätte gärna ner till DC, kolla efter familjer!



Jamie och jag  var på bio idag och såg ¨gost of girlfriends past¨  kul film!
Och jag bare älskar deras oversized small drinks.

Imorgon är det Jamies tur att berätta att hon inte vill stanna längre hos sin familj (hon drog ut lite på det, även om hon bestämde sig före mig). Och tänk efter 2 veckor från nu kommer jag kanske inte se henne på ett långt tag. Jobbigt, hon har vart den enda trygga familjen jag har haft här bort.

Take care.

Då tror jag att det är dags för mig att förklara vad som händer här borta samt be om ursäkt för förvirande inlägg.

Jag och Jamie har under en längre tid kännt att det är svårt att träffa vänner och utöka vårat sociala live här nere i philly, dels på grund av brist på andra au pairer som är engelsktalande ( det vill säga att det finns bara au pairer ifrån tyskland och brazilen här och de talar sitt egna språk, punkt slut.) samt att de amerikaner i våran ålder som bor tunt omkring här är upptagna med skola och befinner sig mest på campus. De få svenskar som fanns här i början verkar ha lämnat av olika anledningar.
Och förrgår så bestämde Jamie sig för att det var nog för henne och hon ska nu antingen gå in för en rematch eller åka hem till sydafrika. Och i och med det så känner jag mig ganska ensam kvar i detta området.
De bästa av tiderna jag har haft i detta landet har inträffat när jag har befunnit mig i New York City samt DC, och jag har märkt en stor skillnad på hur lätt det är att skaffa kontakter och vänner i de städerna jämfört med vad jag bor, vilket har varit en besvikelse så klart.

Jag har pratat med min värdmamma om detta och hon håller med om att det är ett svårt område och min LCC medger att det är dåligt med andra skandinavier runt omrking philly samt att de flesta au pairer här har svårt att träffa amerikanska vänner.
Hayley som jag har umgåtts en del med samt de andra amerikanska kompisarna som bor här, avslutar sina år som nannys och åker hem till Carlifonien om 1 månad.

Så igår bestämde jag att detta inte längre är tillfredställande för mig och jag måste göra någon slangs förändring. Så för ca 30 minuter sedan skrev Marian och jag på en form som gör att vi nu är i rematch och de har 2 veckor på sig att hitta en ny värdfamilj till mig.
Anledningen till att jag byter familj redan nu är att det är till fördel för familjen, de kommer få pengar tillbaks för den tiden som de är utan au pair samt de får en sommar utan au pair , och i och med att jag nog skulle ha dött av tristess i Canada så känns det väldigt skönt att inte behöva åka med dit. Marian kommer även ha lättare att hitta någon ny au pair om hon tar imot den i augusti i och med att de flesta au pairer kommer till landet då.

Det är som sagt inget fel på min värdfamilj och dom hade önskat att jag kunde fullända mitt år men de vill samtidigt inte se mig olycklig och hade jag stannat här bara för att hörda ut mitt år hade jag nog blivit just det. Desutom åkte jag till USA för att bli en erfarenhet rikare och ha en kul år och jag tror inte jag hade kunnat vända detta året om jag hade stannat kvar här.

Men så har vi en problem: Dom har som sagt 2(!!) veckor på sig att hitta en ny värdfamilj till mig, och jag kommer inte gå för vad som helst. Samt att min LCC säger att i och med att jag byter utan att vara missnöjd med familjen så kan det sända ut ett konstigt budskap till framtida värdfamiljer. Plus att jag har ganska höga kvar på vart jag vill hamna och hurdan familj jag vill ha. Så hittar dom inte någon familj som passar under dena tiden så måste jag automatiskt åka hem till sverige. Det är alltid risken man tar när man går in för en rematch. Men en risk jag har beslutat mig för att ta, och helt ärligt åker jag heldre hem till sverige och har en underbar sommar och hittar på något nytt till hösten, och känner mig nöjd med det här halvåret och med allt jag har gjort eller så får jag en ny värdfamilj, skaffar jag mig en nytt liv på annan ort i USA och stannar 6-12 månader där. I vilket fall skulle jag komma hem innan sommaren och det är egenteligen mitt enda önskemål antingen om det är om 2 veckor eller om 1 år.

Håll tummarna där hemma för det ni hoppas på, vilket som är bra för mig.
Det skulle vara underbart att få komma hem och träffa alla igen.
Och det skulle vara kul med ett till år i USA, men USA finns alltid kvar och det finns inget som säger att jag inte kan flytta tillbaks vid ett annat tillfälle.

Saknar er och tackar för allt stöd jag får ifrån er där hemma!

Kramar

Ibland kliver ödet in och tar beslut åt en, detta är en sådan dag. Kanske finns det något annat som är för mig.

Visst vill jag stanna i USA men det är inte värt att vara olycklig för det. hur som kommer det lösa sig till det bästa.

Jag har haft det bästa stunderna när jag har vart här men även de  sämsta och jag har lärt mig så mycket.